Karis Ungdomsförening får sin början år 1899, då det i Kila folkskola anordnas en välbesökt folkhögskolekurs. Kursen varar i fem veckor och avslutas med en Runebergsfest i Kila skola. Efter festen stannar deltagarna kvar och diskuterar möjligheten att grunda en förening, som i ideellt syfte skulle verka för bygdens ungdom. Så ivriga är deltagarna att de redan samma dag håller ett konstituerande möte. Det var så Karis Ungdomsförening kom till. Först elva år senare, år 1910 blir föreningen helt självständig, och då ansluter sig Karis Ungdomsförening också till Västnyländska Ungdomsringen.
Otaliga talkonOm den här gemenskapen berättar de personer som under sin ungdom fått uppleva ungdomsföreningens betydelsefulla roll i vardagen. De personer som idag är kring 50 år och äldre, minns hur de var med på otaliga talkon för att renovera det föreningshus, som deras föräldrar i sin tur varit med om att bygga upp, uteslutande på talkokraft, insamlingar och generösa donationer.
Att Karis Ungdomsförening blir till just år 1899, bara råkar sig så, eftersom behovet av en sådan förening ligger i tiden. Då har under en längre tid motsvarande föreningar bildats lite varstans i landet och huvudsakligen just på landsbygden. Tio år tidigare, år 1888 hade en grupp ungdomar i Yttermalax, beslutsamt samlats precis på samma sätt som i Karis, för att bilda en ungdomsförening. Året 1988 då Malax Ungdomsförenings bildas, betraktas som den finlandssvenska ungdomsföreningens födelseår.
På det första grundande mötet i Karis, närvarar bland andra John Nyberg, som också blir föreningens förste ordförande.
Den drivande kraften bakom ungdomsföreningsrörelsen för hundra år sedan, är behovet av bildande verksamhet och kulturvilja. I Karis Ungdomsförenings grundstadgar (1952) finns nämligen uppräknat de ideella strävanden man har för verksamheten. Man vill väcka kärlek till fosterlandet, hembygd och modersmål, skapa sinne för fäderneärvd tradition och kultur och verka för ungdomens utveckling och allsidiga förkovran samt verka för nykterhet och goda seder samt utan varje partipolitiskt ställningstagande väcka ansvarskänsla inför samhällets problem.
Det är svårt att få tillstånd att bilda nya föreningar, däremot har Malax Ungdomsförening rätt att bilda underavdelningar, så vår ungdomsförening blir som så många andra, en filial till ungdomsföreningen i Malax. Något år tidigare, troligtsvis redan 1897 har Karis sångförening bildats, som senare blir en sektion inom Karis Ungdomsförening.
Att föreningen sedan grundas just den 5. februari berodde delvis på en slump. Men skalden J.L. Runeberg kommer under en lång tid framåt att bli en symbol för föreningen, man firar regelbundet Runebergsfester, årsmöten hålls alltid den 5. februari och på fester och möten älskar man att i sång och dikt, och dramatiserad form framföra verk av just Runeberg. Av den orsaken är det inte en slump att föreningens 100-års jubileum firas just på Runebergsdagen år 1999.
Protokollsuppgifter från ungdomsföreningens första fem år saknades länge. Men så plötsligt år 1947 hittas ett antal protokoll just från den tiden i spånfyllningen på en vind. Protokollet från den 26. januari 1899 finns också med i högen, som redogör för mötet där man formellt fattar beslutet att bilda ungdomsföreningen.
Genast vid föreningens start ställer man höga mål för verksamheten. Man inleder med att grunda ett bibliotek, en föreningstidning, som får namnet "Gnistan". Musikkåren, sångkören och gymnastik- och idrottsklubben bildas an efter och folkdansen kommer med i verksamheten. Diskussionsklubb vid sidan om den s.k. aftonskolan finns också med redan 1907. Karis Ungdomsförening bidrar med att för Svenska Lantmålsföreningen i Helsingfors, samla ortnamn, gammaltida seder och bruk. Man håller s.k. Topeliaftnar, vilket betyder sagoaftnar, men den här verksamheten dör ut eftersom det saknas personer som kan konsten att berätta sagor.
Då var det allvarÅr 1911 bildas en Nykterhetsavdelning, men vid den här tiden i början av seklet, kan man inte just tala om någon livlig verksamhet. Däremot pågår aftonskolan för fullt och idrottsklubben är för sin del rätt aktiv.
På 20-talet sjuder föreningen av verksamhet. Nu bildas stråkorkestern och man tillsätter en kommitté som får till uppgift att sammanställa Karisdräkten. Stråkorkestern uppträder på många fester och river ner applåder. Teatersektionen grundas, liksom sykursen och Karis Ungdomsförenings flickgymnaster.
År 1931 tar idrottsklubben det första steget ut ur moderföreningen för att bli självständig.
En period på nio år mellan 1936-1944 förblir en parentes i föreningens historia, eftersom protokollen saknas från den här tiden. Och under krigsåren ligger verksamheten i sin tur nere. Däremot finns det gott om material i de urklippsböcker som är bevarade med start från 1947.
Och Lars Nyberg minns:
"Efter krigsåren rådde en allmän anda av optimism och framtidstro som berörde alla människor mycket starkt. Detta var mycket kännetecknade för ungdomsföreningen. Framtiden låg framför oss alla och ingenting kunde misslyckas. Föreningen sprudlade av verksamhet."
Det räcker inte länge förrän Karis Ungdomsförening bl.a. besluter anordna en utställning. Man motiverade med att det i de flesta hem finns vackra och värdefulla tavlor vilka bereder sina ägare stor tillfredsställelse. Dels för att visa en större allmänhet vad här kan finnas av konstverk på vår ort och i dess omgivning, men främst för att ge den konstköpande allmänheten en uppfattning om vad som är god, eller åtminstone försvarlig konst".
Utställningen blir en succé. Omkring hundra tavlor ställs ut och cirka 30 konstverk är till salu. Publiken har möjlighet att beundra konstverk av bland andra Helene Scherfbeck, Fanny Churberg, Pekka Halonen, Kaapo Virtanen, Eero Nelimarkka, Ragnar Eklund...
Det är kanske idag svårt att riktigt inse hur central roll ungdomsföreningen med all sin verksamhet, ändå hade i unga människors liv under många decennier. Fick man en gång sin fot in i Borgkila, förblev man föreningsverksamheten trogen i åratal.
Föreningens teatersektion startar på nytt 1949. Verksamheten inleds under lärare Vide Strandsviks ledning om omfattar också läsning och diskussion kring dramatik, kurser i talteknik, sminkning, regikonst mm. Vi en opinionsundersökning några år tidigare, framgår nämligen att det är speciellt teaterverksamheten som lockar föreningens ungdomar.
Våren 1947 grundar man inom ungdomsföreningen en fotoklubb för ortens amatörer. På klubbens program stod bland annat en fotografisk inventering av sådant som är "vackert och minnesvärt i Karis."
Redan följande år i februari ordnar klubben en fototävling, dit amatörfotografer från hela Västnyland inbjuds. Den ordnas i samband med en fotoutställning.
Det räcker inte länge förrän fotoklubben har ambitioner att famna hela Västnyland. Och i december 1950 tar fotoklubben steget ut och förkunnar att den vill bli västnyländsk. Sagt och gjort och följande år grundas Västnylands Fotoklubb.
Luciafesten står för dörren också år 1948 och inom Karis Ungdomsförening funderar medlemmarna på att arrangera festen i egen regi, vilket också sker.
År 1949 ligger verksamheten i Borgkila nere. Men ungdomsföreningen rycker upp sig. Redan på hösten startar föreningen en teaterkurs, arrangerar en fototävling och bildar en teatersektion. Verksamheten blir livlig, dramatiska sektionen startar på nytt, kören vaknar igen.
Det är gott glid under folkdansarnas skor på Borgkila. Folkdanslaget är föreningens livligaste sektion under många decennier om den också får kämpa hårt för att slå den dramatiska sektionen. År 1961 är ännu folkdanslaget med bordtennissektionen ungdomsföreningens livligaste enheter.
Bordtennis slår igenomBordtennis slår igenom i föreningen. I september 1959 samlas femton pojkar i Borgkila för höstens första spelkväll. År 1965 blir Karis Ungdomsförening västnyländska mästare i bordtennis.
Förutom bordtennis fungerar också en volleyboll- och schacksektion inom föreningen.
År 1965 startar en ny aktivitet i Borgkila. Föreningen går ut med ett upprop för att samla in motorintresserade ungdomar. Det finns planer på att starta en motorklubb inom ungdomsföreningen, som sedan också skall höra till motorklubben Rufak.
Kilakorsets kioskInför sommaren 1965 konkretiseras de planer föreningen har, att starta kioskverksamhet utanför föreningshuset vid Ekenäsvägen, i omedelbar närhet av det s.k. Kilakorset. Man beslutar uppta ett lån för att komma igång. Byggnadsarbetena inleds i början av juni.
År 1967 utökar föreningen kioskverksamheten med att öppna en andra kiosk och anställer också nu på heltid en kioskföreståndare.
Kioskverksamheten får kritik av dem anser att affärsverksamhet inte hör till sådant en ungdomsförening skall syssla med. Men kioskverksamheten fortsätter. Efter en del motgångar, backar ungdomsföreningen ut, eftersom det inte längre går att bedriva verksamheten enbart med ideella krafter i kombination med konkurrens. År 1978 förlorar föreningen dessutom sin rätt att vara tipsombud, som också gett en slant i inkomster för verksamheten.
År 1986 föreslår styrelsen att man på månadsmötet i februari går in för en försäljning av kiosken. Våren 1988 flyttas kiosken till Raseborg.
Gnistan utkom för första gången i början av 1900-talet, men sporadiskt. Tanken på ett eget organ väcktes på nytt hösten 1950. I början av 50-talet utkommer sju duplicerade nyländska ungdomstidningar av det här slaget. Gnistan utkommer 1952 hela åtta gånger. Gnistan fungerar också som en kontaktlänk eller som informationsorgan mellan Karis Ungdomsförening till de fyra övriga ungdoms- och hembygdsföreningarna i Karisbygden och till Pojo Ungdomsförening.
Den handskrivna medlemstidningen är fylld med roligheter, information och vackra vinjetter. Men Gnistan utkommer sedan mera sporadiskt.
Om vintrarna ordnades ett friluftsspår mellan Borgkila och KTV, numera kommunsektorns skola. Det blev populärt att skida sträckan under veckoslut.
KUF-skyttarnaSkytteverksamheten kom till i slutet på 60-talet. Sektionen var ytterst livlig och arrangerade många övningar och tävlingar.
BingoBingopremiären går av stapeln år 1968 i Borgkila. Ronny Westersund från Sannäs visar hur spelet går till. Ungdomsföreningen beslutar skaffa ett spel till föreningen.
Ungdomar och Borgkila på 80-taletI början av 80-talet går verksamheten inom föreningen litet upp och ned, beroende på verksamhetsform. Inom styrelsen diskuterar man möjligheten att återuppväcka föreningens motorsektion. Rufak har nämligen planer på att återvända hem till "moderföreningen". Ryktesvägen har man hört att en del motorvänner nu på nytt ville höra till ungdomsföreningen.
Nu konstaterar man också att intresset för luftvapenskyttet är på stigande. Allt sedan våren 1980 går det livligt till i Borgkila. Drygt tio skyttar brukar ställa upp till övningarna och kanske prata bort en stund.
Sångarna inom ungdomsföreningen idkar på 80-talet livlig samvaro både på hemmaplan och inom Norden.
Folkdansarna inom ungdomsföreningen är aktiva som aldrig förr i början på 80-talet.
Föreningen driver också barnverksamhet som går under benämningen Knep och Knåp. K & K sysselsätter barn mellan 6-12 år 2 kvällar i veckan. I mars 1981 diskuterar styrelsen vad man skall göra när barngrupperna är så populära och man får in alltför många deltagare.
Discoverksamheten gör sig gällande också på Borgkila. Verksamheten är lönande, men den medför vissa ordningsproblem. Så småningom upphör föreningen att ordna discon.
De olika verksamheterna i ungdomsföreningen kommer också de långsamt av sig. År 1988 kan man läsa ur verksamhetsberättelsen att styrelsen endast sammankommit fyra gånger under hela året. Nu diskuterar Kuffens styrelse också problemet med de så fåtaligt besökta månadsmötena. Bl.a. föreslår man ändra stadgarna så att antalet månadsmöten minskas, eller att styrelsen får fullmakt att besluta och avgöra frågor som annars avgörs på månadsmöte.
Under terminen 1989-1990 hyr ungdomsföreningen för första gången ut festsalen i Borgkila till Karis stad, Karjaan suomalainen lukio.
I maj ordnar föreningen en danstillställning med orkestern Showdown.
Följande höst är finska gymnasiet på nytt hyresgäst i Borgkila.
År 1991 har föreningen följande verksamhet på sitt program: luftskytte, folkdans, bordtennis, volleyboll, schack, sångkör, teater, tävlingsverksamhet, kontaktresor, fester, discon, barn- och tonårsverksamhet samt talkoverksamhet.
Ett sätt att få in pengar är också att ordna familjeluncher med två dukningar.
År 1993 meddelar skyttarna att de slutar med sin verksamhet inom ungdomsföreningen.
På våren 1995 ordnar Kuffen en barnfest, med mete, lyckohjul, modevisning, teater, sång och lek. Det visar sig bli ett uppskattat arrrangemang.
År 1996 tar Märtha Lönngren initiativ till en allsångskväll för att samla in pengar. Kvällen blir en succé. Följande år ställer föreningen till med två allsångskvällar.
Janet Zweigberg, som är invald i Kuffens styrelse från och med 1999, har infört en ny verksamhetsform till Borgkila, nämligen sällskapsdans såsom foxtrot, vals, schottis, tango och humppa, polka, mazurka, hambo och bugg.